SëëCKS ♥

Detta har vart en jävligt lång resa, nästan en resa genom hela jorden.
Där man fått uppleva och lära sig mycket nytt.
Jag börjar även lära känna mig själv, nyss var jag ute och gick en
runda.. När jag är ute och går, tänker jag väldigt mycket.

Jag började tänka på hur jag själv är, hur jag själv vart och hur jag själv
vill att jag skall vara.
Igår var första gången på typ 2 veckor som jag var arg och förbannad,
visst har jag väl stört mig på något men det har inte vart något allvarligt.
Men igår var jag verkligen på dåligt humör. Det kändes verkligen helt konstigt,
nu har jag vart van vid att vara glad, skratta och le hela tiden.

Idag var det första gången på 2½ vecka som jag grät och det kändes också
helt konstigt.
Jag kunde inte riktigt hantera det, och eftersom jag hade folk hemma fick
jag gå ut och sitta för mig själv en stund sen gå in och låtsas som ingenting.

Men det gick över ganska fort igen faktiskt, men jag tror att
lingonveckan är pågång, även om jag knappt har någon mens.
vilket kan göra mig väldigt känslig.
och eftersom jag var trött och det hände mycket igår gjorde det mig väl
arg.
Men efter att ha slappnat av lite gick det över, hade jobbat mycket,
stressat, och sovit dåligt som ...

Jag fattar fan inte hur jag har klarat av det, för bara igår så kändes det helt
jävla fel. och vill inte känna så igen.
Vill alltid vara glad, och aldrig mera ledsen&arg.

Jag tror även att jag kommer fortsätta med mina minipiller, för jag har
knappt någon mens, och jag blir inte förändrad av dom.
nu har det gått 3 månader och det är efter 3 månader allt börjar
bli normalt igen.
Jag är inte arg och sur hela tiden, jag slipper mens, jag har inte tappat
sexlusten, jag är glad och positiv.
Jag känner fortfarande att jag är mig själv. Jag är jag liksom, haha!

När jag hade spiral hade jag mens hela tiden, var sur och grini jämt.
SÅ det var inget bra alternativ för mig.

men nog om mens och om kvinnligt skydd.

började även tänka på hur jag är...
Jag börjar tro att jag vart en igelkott i mitt förra liv.
Fräser när det blir jobbigt, Låter taggarna peka åt alla håll för att ingen skall komma nära.
Gömmer sig när den blir rädd.
Det är ju typ precis så jag är?
Istället för att visa att jag blir sårad blir jag arg.
istället för att släppa in och ge kärlek, så är jag elak och visar ingenting för att jag är rädd.
Gömma sig, ja det kan man ju nästan säga.. Istället för att chansa och ge allt så
ger jag hellre upp innan än att bli sårad.
Så ja, jag har nog vart en igelkott.

Jag har lärt mig så mycket, jag säger till folk att jag vill vara singel för att
man får göra si och så, ingen man behöver ta hänsyn till.
Man behöver inte fråga om det är okej. Man kan ta hem vem man vill
utan att någon kan bry sig.
Man kan festa och umgås hur mycket som helst.
Men så skall det inte behöva vara, man skall kunna ha ett sådant
förhållande där det funkar precis likadant.
Ett sånt förhållande vill jag ha.
Där man vet vart man har varann, där man ger varann kärlek, ger allt.
Finns för varann, och det finns ingen annan!

Där man kan ringa och säga ; "du, älskling! jag drar ut ikväll. puss"
och ändå skall det vara helt lugnt.
Att man skall lita på varann såpass väl att man inte bråkar
för skitsaker.
Jag har kommit på att jag vill inte vara singel för att få göra saker,
utan det är för att hitta mig själv, bli stark och fatta.
Jag menar har man självförtroende, så tar man inte alla andra
jävla brudar som hot. Då fattar man att sin pojkvän älskar en.
Man tror inte att han tycker alla andra är snyggare än sig själv.

För jag har gjort samma jävla misstag två gånger, så nu har jag lärt mig.
Går du och är rädd för att någonting ska hända så händer det.
Så slappna av, Älska, bli älskad.
Ge allt, tänk att ni bara lever en gång, o en dag kanske det är försent.
TA vara på det ni har.
Livet är som poker, man måste chansa någon gång.
och för mig handlar det om att våga chansa.

Asså jag har haft så dåligt självförtroende, så jag har liksom känt mig ensam.
trott att jag är ensam, byggt upp mitt liv på en person.
Han var liksom mitt LIV, men jag ville att han skulle vara en del av mitt liv.
men jag visste liksom inte vart ja skulle ta vägen om jag var utan honom.
Men nu har jag lärt mig att jag klarar det.
Som idag sover jag ensam, och det är faktiskt skönt och va ensam.

Jag var rädd att jag var kär i kärleken, jag var rädd att jag var rädd för att
vara ensam. Men jag vet att det inte var så. jag kan inte skriva varför.
men jag är lärt mig väldigt mycket faktiskt.
Sett mina fel och brister, och vet vad jag inte skall göra
till nästa gång!

Och jag mår även mycket bättre nu, jag tar inte ens åt mig
om någon är elak mot mig på jobbet, förr kunde det förstöra
hela min dag. Men nu bryr jag mig inte.

Det finns mycket jag ångrar att jag gjort, det finns mycket jag
ångrar att jag INTE gjorde.. men vad är det att ångra nu?
Jag har ju lärt mig hur mycket som helst på det.
Man lär sig av sina misstag, och jag är en av dom!