tankar..
Jag fick en kommentar i tidigare inlägg och jag tänkte bara försvara mig lite.
Detta är inget påhopp eller vill inte vara otrevlig eller något liknande.
Så du inte tar det helt fel! :)
"nee har d tagit slut :(
men som du säger d är värst i början..
fast iofs beror d nog på hur länge man vart tesammans å om man haft det bra ihop"
Svar;
tänkte bara komma med ett svar på din kommentar eller så, samtidigt skriva av mig lite av tankar osv.
Jag kan säga att vi bara var tillsammans i 6 månader, men vi var med varann hela tiden, jämt och ständigt.
Vi bodde ihop det sista.
Det var väl kanske runt 5 nätter sammanlagt som vi inte sov me varann, vi har gjort jätte mycket
roligt och fint ihop. Öland, ölandsdjurpark, liseberg, Bio, husbil, tältning, badet, havet, legat i en husbil i 3 dar o bara kollat beck haha osv. Ja massa minnen.
Jag har har haft ett jättebra förhållande med honom.
och vi båda har svårt att kontrolera humöret.
Visst det tog tid och släppa in, och slappna av, av olika anledningar.
Men roligt och underbart har jag ändå haft med honom, vi har haft en del bråk, men det har alltid löst sig
på ett eller annat sätt, och jag själv tycker att allt det fina och bra slår över det negativa.
Så jag tycker inte riktigt det beror på hur länge man har vart tillsammans och om man har haft det bra.
Jag menar, det är ju bara ibörjan man är ledsen och man deppar, efter ett tag vänjer man sig.
Och om man då inte träffar människan så slipper man ju känna så mycket.
Hade jag träffat honom och sett honom så hade jag nog inte känt som jag gör idag,
men nu har jag inte träffat honom sen han packade sina saker och åkte.
Sen efter allt han sagt till mig och vad andra har sagt till mig, och att han redan typ har tjej
gör ju att det genast blir mycket lättare för mig att gå vidare.
Jag gjorde allt för att få det bra, tills det kom en kille och berätta en sak för mig.
Han stannade hos mig en vecka, hjälpte mig på traven.
Han var en bra kille, för vi sov i samma säng i en vecka utan att göra någonting.
Han förstod att jag ville vänta, ville ge det tid.
Han sa att han inte var värd mina tårar. Att jag skulle skita i honom.
Sedan när jag gör saker och har roligt så är det någon/några som berättar massa saker hela tiden.
Så som jag känner, om man glömmer våran tid, våra 6 månader och allt vi gjort
på en vecka så är det inte värt att bry sig ens.
Allt snack, allt fint - det var ju bara bullshit antagligen?
Visst jag har kysst en efter, det kändes bra. Men han fanns ändå i tankarna.
Jag skulle aldrig byta ut honom mot någon annan.
Sedan vet jag ju dock att det hjälper att vara med någon annan för att glömma.
Men hade jag velat vara med någon annan hade jag vart det.
Men istället vill jag ha roligt med mina vänner, festa, umgås och bara hitta på roliga saker.
Bli stark i mig själv, få självförtroende.
Alla är så trevliga mot mig nu, och jag vill inte förlora det igen.
Senaste veckan har jag haft jätteroligt, o kommer fortsätta ha det.
Jag kan inte gå runt och deppa för att jag hade ett bra förhållande som sket sig?
Jag kan tänka, jag kan minnas, men sårad blir jag inte mer..
Hans liv är hans liv, mitt liv är mitt liv. Men jag saknar honom.
Och jag kommer aldrig snacka skit om honom, Även vad han än gör
och vad han än gjort, så kmr han alltid betyda för mig.
Han får snacka så mycket skit han vill om mig, och vara elak.
blocka och ta bort mig överallt.
Men jag är glad för det vi hade, och att det är fina minnen.
Jag har alltid försvarat honom, kommer alltid göra.
Folk snackar skit om honom och tycker illa om honom.
men jag känner riktiga ...., och det är han som dom flesta inte känner.
Det har hänt så jääävla mycket på 2 veckor så det finns inte.
Två killar sa till mig på en "fest" såhär ;
dom - Eyy, vi såg dig och tutte för typ 2 veckor sen?!
jag - haha näe det kan inte stämma? vem kan de vart ja va med?
dom - jo vi lovar, det var tutte, han kollade jätte argt!
jag - hahaha aajäävlarja! fan de måste vart 2-3 veckor sedan?
ah men då var det nog .... haha! fan de känns som det var 100 år sen.
han - ah, ja minns som fan den kvällen hos ..... i somras , tutte ville typ slå mig haha!
men som du säger d är värst i början..
fast iofs beror d nog på hur länge man vart tesammans å om man haft det bra ihop"
Svar;
tänkte bara komma med ett svar på din kommentar eller så, samtidigt skriva av mig lite av tankar osv.
Jag kan säga att vi bara var tillsammans i 6 månader, men vi var med varann hela tiden, jämt och ständigt.
Vi bodde ihop det sista.
Det var väl kanske runt 5 nätter sammanlagt som vi inte sov me varann, vi har gjort jätte mycket
roligt och fint ihop. Öland, ölandsdjurpark, liseberg, Bio, husbil, tältning, badet, havet, legat i en husbil i 3 dar o bara kollat beck haha osv. Ja massa minnen.
Jag har har haft ett jättebra förhållande med honom.
och vi båda har svårt att kontrolera humöret.
Visst det tog tid och släppa in, och slappna av, av olika anledningar.
Men roligt och underbart har jag ändå haft med honom, vi har haft en del bråk, men det har alltid löst sig
på ett eller annat sätt, och jag själv tycker att allt det fina och bra slår över det negativa.
Så jag tycker inte riktigt det beror på hur länge man har vart tillsammans och om man har haft det bra.
Jag menar, det är ju bara ibörjan man är ledsen och man deppar, efter ett tag vänjer man sig.
Och om man då inte träffar människan så slipper man ju känna så mycket.
Hade jag träffat honom och sett honom så hade jag nog inte känt som jag gör idag,
men nu har jag inte träffat honom sen han packade sina saker och åkte.
Sen efter allt han sagt till mig och vad andra har sagt till mig, och att han redan typ har tjej
gör ju att det genast blir mycket lättare för mig att gå vidare.
Jag gjorde allt för att få det bra, tills det kom en kille och berätta en sak för mig.
Han stannade hos mig en vecka, hjälpte mig på traven.
Han var en bra kille, för vi sov i samma säng i en vecka utan att göra någonting.
Han förstod att jag ville vänta, ville ge det tid.
Han sa att han inte var värd mina tårar. Att jag skulle skita i honom.
Sedan när jag gör saker och har roligt så är det någon/några som berättar massa saker hela tiden.
Så som jag känner, om man glömmer våran tid, våra 6 månader och allt vi gjort
på en vecka så är det inte värt att bry sig ens.
Allt snack, allt fint - det var ju bara bullshit antagligen?
Visst jag har kysst en efter, det kändes bra. Men han fanns ändå i tankarna.
Jag skulle aldrig byta ut honom mot någon annan.
Sedan vet jag ju dock att det hjälper att vara med någon annan för att glömma.
Men hade jag velat vara med någon annan hade jag vart det.
Men istället vill jag ha roligt med mina vänner, festa, umgås och bara hitta på roliga saker.
Bli stark i mig själv, få självförtroende.
Alla är så trevliga mot mig nu, och jag vill inte förlora det igen.
Senaste veckan har jag haft jätteroligt, o kommer fortsätta ha det.
Jag kan inte gå runt och deppa för att jag hade ett bra förhållande som sket sig?
Jag kan tänka, jag kan minnas, men sårad blir jag inte mer..
Hans liv är hans liv, mitt liv är mitt liv. Men jag saknar honom.
Och jag kommer aldrig snacka skit om honom, Även vad han än gör
och vad han än gjort, så kmr han alltid betyda för mig.
Han får snacka så mycket skit han vill om mig, och vara elak.
blocka och ta bort mig överallt.
Men jag är glad för det vi hade, och att det är fina minnen.
Jag har alltid försvarat honom, kommer alltid göra.
Folk snackar skit om honom och tycker illa om honom.
men jag känner riktiga ...., och det är han som dom flesta inte känner.
Det har hänt så jääävla mycket på 2 veckor så det finns inte.
Två killar sa till mig på en "fest" såhär ;
dom - Eyy, vi såg dig och tutte för typ 2 veckor sen?!
jag - haha näe det kan inte stämma? vem kan de vart ja va med?
dom - jo vi lovar, det var tutte, han kollade jätte argt!
jag - hahaha aajäävlarja! fan de måste vart 2-3 veckor sedan?
ah men då var det nog .... haha! fan de känns som det var 100 år sen.
han - ah, ja minns som fan den kvällen hos ..... i somras , tutte ville typ slå mig haha!
Kommentarer
Trackback
